Jag gråter väldigt sällan, kanske två gånger om året typ. Blir alltid lika chockad när mina vänner säger hur ofta de gråter, mer än 100 gånger så mycket som mig.

Jag vet inte när jag grät så någon såg mig sist egentligen, men det kanske är det värsta som finns.

 

Det finns två saker jag gråter till.

- När jag saknar någon, att jag vill att personen ska vara här just nu.

- Ibland så tänker jag på hur det skulle vara om någon av mina närmsta försvann, då kan jag också börja gråta. Det är nog det allra värsta man kan tänka på.

 

Så som jag är snål med ledsna tårar slösar jag gärna med glädjetårar. Så fort någon annan fylls med oerhör lycka, i verkligheten eller på TV börjar jag lätt gråta. Som när någon gick vidare i Idol i första steget och sprang ut och kramade om sina vänner. Eller som när treorna tog studenten och de bara var hur glada som helst. Eller som när Barometern kom och sa att Elin blev lucia.

Sånt är desto roligare att gråta till! //Ellen