Detta kommer bli ett långt inlägg, men jag måste göra det. Jag blir på riktigt så frustrerad och undrar, vart är vi på väg?
Vi har muntliga redovisningar, individuellt, om 1:a eller 2:a världskriget, Mellankrigstiden eller en konflikt under Kalla kriget nästa vecka. Vi får ut ett papper på vilka grupper vi ska köra i, halvklass. Tio i varje grupp. Som jag är tycker jag om att lyssna på muntliga redovisningar i klassen så jag frågar vår historialärare om jag skulle kunna få lyssna på den andra gruppen också och göra uppgiften jag skulle gjort under den tiden hemma. Hon tycker förstås att det är roligt att höra att jag vill lyssna på de andra, men säger sedan att hon har fått just de här önskemålen om att ha i halvklass. Det är helt enkelt bäst att inte blanda mellan grupperna. Jag säger, jaha okej, eftersom jag aldrig skulle kunna säga vad jag tycker till henne. (Det är därför jag gör det nu) Och för andra vänner, ni får läsa om detta igen, om ni orkar.
Då blir jag på riktigt så himla arg och blir på världens dåligaste humör. På riktigt, vem är det som har dessa önskemålen från början? Hur tänker den här personen/personerna egentligen? Skolan är till för att förbereda sig inför arbetslivet. Kan en person inte ens redovisa i 15 ynka minuter inför 20 personer tycker jag på riktigt inte att den är värd något jobb. Nu är jag kanske hård, men på riktigt, jag tycker såhär. Dessutom känner den personerna den redovisar för. Vi träffas ju varje dag. Okej, då kan vissa tycka det bli värre. Men såhär då, det är inte en enda person, förutom jag typ, som är intreserad av det ni säger. 2/3 sitter med mobilen och resten ligger på bänken eller ritar i boken. Så är det, ingen bryr sig om vad du har att säga. Är det någon som ställer en fråga är det för att den vill ha högre betyg och vara duktig inför läraren, den struntar helt i vad du svarar.
På en arbetsplats kanske du kommer behöva prata inför 30, 50 eller till och med 100 personer. De kommer lyssna, titta och arbeta om det du säger. De är beroende av det du säger. Är det något som är otydligt kommer de att fråga, antingen är de sega eller så förklarade du dåligt. Men du kommer behöva ge ett bra svar tillbaka. Ingen kommer bedöma dig och sätta betyg på dig, men läraren sitter ju precis lika mycket i klassrummet om det är 10 personer som om det är 20. Hur ska det gå då?
Visst, alla kommer inte få ett arbete där man ska prata inför folk. Men det är likväl ett moment i skolan som vilket annat som helst. Inlämningar, prov och muntliga redovisningar. På prov och inlämningar är det ingen som jämtkar, där ska hela momentet göras. Men på muntliga redovisningar, där går det tydligen bra att göra allting lite enklare. Men då tycker jag att om man inte kan prata inför 20 personer (som nästan är halvklass för andra klasser) har man inte klarat momentet. Det ingår liksom. Att hålla en redovisning för ingen alls kan väl vem som helst, ju fler personer det är ju jobbigare blir det ju. Då är man inte värd ett E ens.
Jag vill verkligen inte påstå att jag är någon sorts expert på muntliga redovisningar, men jag gör iallafall det jag blir tillsagd att göra. Utan att klaga eller kompromissa.
Varför skulle det vara så himla jobbigt då? Att de i klassen skulle kolla på dig? Som jag skrev innan är det ändå ingen som bryr sig. Men det är en träning för dig. Och så tänker jag såhär, ju fler det är ju bättre måste du ju tänka att du ska göra det. Du blir nervösare, vilket gör att du kommer förbereda innehållet ännu mer. Bara en god sak alltså. Dessutom kommer du träna mer på det du ska säga. Du kommer vara mer nervös, vilket bara är bra så du inte slappnar av och gör en massa slarviga missar. En hel del fördelar alltså, förutom att det är så himla dåligt att inte kunna göra det.
Är det så att det är jobbigt kanske du inte är bra nog. Innehållet är kanske inte bra, du kanske presenterar allt på ett dåligt sätt. Då hade jag också varit nervös. Jag menar, ju färre som hör din dåliga redovisning desto bättre. Eller så tar man tag i någonting och inte går den lätta vägen hela tiden.
En annan sak är att de som faktiskt lyssnar missar ju hälften av redovisningarna. Nu får vi en uppgift som kommer vara totalt meningslös, bara för att vi ska ha något att göra när de andra redovisar. I den andra gruppen kanske någon tar upp en annan vinkel på något. Och i Kalla kriget har ju vi alla olika. Den andra gruppen kommer inte få höra om Koreakriget, för det är bara jag som pratar om det.
Men egentligen är det värsta ifrån vår lärares sida. Hur hon ens kan gå med på något som detta. Hur tänker hon? Jag ville ju bli lärare innan, och om jag blir det kommer jag vara hård. Hård men rättvis. Jag skulle säga till denna elev eller de elever som kommer och frågar mig om vi kan ha mindre grupper att nu gör du den här redovisningen, för helklass, riktigt bra. För i detta läge ligger du långt ner på min lista, jag är så besviken. Hur tänker du?
Så är det, jag är hård men rättvis. Och faktiskt, såhär tycker jag.
//Ellen