Jag har på senaste tiden funderat rätt mycket på hur olika jag är med olika personer eller i olika grupper. Det var senast i helgen som Agnes och jag pratade om detta. Egentligen kan jag inte själv beskriva mig som person inför en ny person och beskriva hela mig, eftersom den aldrig kommer lära känna alla delar.

Jag vet faktiskt inte vem som är jag, jag har inte en aning. Men jag antar att alla mina olika personligheter är mig på ett eller annat sätt. Vissa säger att man är sig själv när man inte påverkas av någon annan, att jag är jag när jag är själv. I så fall skulle jag vara en deppig och tänkande typ.

I socialpsykologin har vi just lärt oss att vi anpassas efter våra roller. Jag söker omedvetet ett sätt för mig att passa in och få dig att tycka om mig. Alltså, borde mitt jag anpassas efter mina vänner och min familj. Hade jag haft andra vänner hade jag varit på ett annat sätt, en annan sida av mig hade då kommit fram.

Vissa personer har väldigt lika sidor, medan jag inte någonstans har likheter i mina sidor. Jag har samma intressen, åsikter och ser ut på samma sätt. Men jag väljer att plocka fram olika sidor och göra det på olika sätt. Att jag gillar smink, är motiverad i skolan, älskar mat, att shoppa kläder och skor, läsa tidningar, läsa bloggar, gillar att baka och bjuda och att ha ett fullt schema och vara supersocial alla gånger tror jag ingen har missat. Men ibland är jag supercharmig, en bra lyssnare, pratar 1000x mer än jag behöver, analyserare, vara gosig, blyg, dråplig, engagerad, skrattig, känslobomb, rädd, energigivande, okännslosam, debbaterande, jobbig, partypingla, skrikig, söt, nostalgisk och kissevänlig. Och så mycket mer. Jag hoppas bara att alla kan kalla mig; en god vän.

Tack mina vänner, familj och hela min närhet för att ni gör mig till den jag är och har blivit. Utan er vore jag ingenting, hur olika jag än är med er alla. Ni är bara det bästa jag har.

 



//Ellen