Det här behöver ni på riktigt verkligen inte läsa, men om ni vill så finns det här.

I måndags kväll var jag och en gammal vän på utefriskisgympapasset i Kalmarsundsparken, och det var bland den härligaste känslan jag haft. Jag vill inte säga att det var sommarkänsla, det var till och med blåsigt och mulet. Det var bara en annan känsla som är svår att förklara, men att typ vara på rätt plats vid rätt tillfälle och det kändes som att ingenting som var viktigt just då fanns utanför parken.
- Det var första gympapasset utomhus för i år, alltid en speciell känsla
- Det arrangerades barnlopp just denna dag. I olika åldrar sprang de en bana precis bakom ryggen på mig och så kunde man kolla bak och titta på de små springande barnen. Så söta.
- Det var massvis med folk i och med loppet, föräldrar, barn och arrangörer.
- Glada barn i hoppborgen, fikat i partytältet och personer i megafoner hördes när en kvinna ständigt envisades med att sänka musiken.
- Att när det är gratis kan vem som helst komma hur dålig man än är och det är hur okej som helst.
- När marken är ojämn och passet egentligen är ett av de sämsta inomhus, men det inte spelar någon roll.
- Att få känna vinden emot sig och tycka det är hur skönt som helst.
- Bilden när några andra friskisare kör intervallöpning på stranden, framför sundet och öland. En så fin bild.
- Lukten av syren i hela området.
- När jag kollar runt och upptäcker att två av mina favoritledare står en bit ifrån vid olika tillfällen och tittar på. De kan bara inte hålla sig borta, inte ens från vilket annat utomhuspass som helst måndag den fjärde juni. //Ellen